Har haft en jobbig natt! Melvin har haft astma anfall så vi har knapps sovit en blund - har varit hos läkaren i em o fått mer o, förhoppningsvis, bättre medicin - inte en till natt... usch vad jobbigt!!

Träffade L i dag - efter mycket om o men så sa jag som det var... -Jag är gravid... buuu. Började storgråta - vet inte varför, varpå hon försökte peppa, komma med bra råd och stötta... Känns bättre nu dock!

Vet vad jag måste göra; prata m mannen ( ja, jag vet att det är självskrivet!!!), komma till ett beslut SNARAST - helt enkelt: ta tag i saken nu!

Ringer Octavia i morgon - är ju inte riktigt säker på i vilken vecka jag är i, ringe i morgon o beställer tid!

Helgen gick över förväntan. Lyckades smyga med min "graviditet" och drack väl allt som allt max ett glas vin! Jobbigt när ingen vet vad man tänker på o går igenom samtidigt som det skulle vara skönt att tala med ngn utomstående... får se om jag berättar för L i morgon ( L= kompis som har ett annat perspektiv än MIG!!)

Har nog aldrig känt sig så klyven som nu. På ett sätt är det HELT orimligt att jag är gravid igen - har ju ingen gravidmage... men brösten är mkt större o jag mår illa...( kan inte komma i håg att jag mådde så här varken med Melvin eller Noah..hmmm) men i alla fall... hur vet man att man fattar rätt beslut?? Tankarna snurrar dag som natt, vet ju inte vad jag vill. Mannen o jag har ännu inte pratat klart om detta då helgen spenderades med min släkt och i går somnade jag i soffan vid halv nio... TOPPEN!!!

Har en kompis (Super vännen C!!) som håller på för fullt o bli gravid. Hon o hennes sambo är nu i Thailand (usch... stackars ;-)) o jag hopps inerligt att hon e på smällen. Jag har ju inte berättat detta för ngn inte ens C - känns jobbigt men hoppas att jag kan göra det när de kommer hem om 2 veckor - vet inte vad jag kommer att berätta dock! Antingen att jag är gravid eller att jag har varit det... usch...

Har tyvärr inte kommit framåt i tanke processen... känns som jag/vi  står o stampar. Å ena sidan är det HELT ofattbart att jag är gravid igen - (jag känner ju ingen skillnad... ÄN!) o andra sidan är detta ett avgörande beslut. Oavsett hur vi gör så måste vi ju leva med det beslutet.

OM jag hade haft jobb så hade det inte varit något att diskutera... vi hade varit överlyckliga att få en bebis till. Därför känns det helt galet att nu överväga att ta bort det/den!!?? Men vad ska vi göra - vi har ingen ekonomisk möjlighet att leva på 180:-/dag i FP?? Visst har mannen sin lön men den täcker ju inte upp för allt... Vi har hus och bil... i min värld kan vi inte sälja detta o börja om från noll i bostadsmaknaden.

JAg vill inte låta otacksam - detta är en sån svår balansgång - vi har 2 friska sina söner, jag tänker på alla som inte kan få barn... o här diskuterar vi att ta bort barnet för att det inte funkar "ekonomiskt"... gahhh, jag blir galen snart!!!

I mitt huvud resonerar jag så här: (...för stunden alltså) om jag inte har fått jobb den 1 sep(... eller att det löst sig på annat sätt !!!) så får vi ta bort bebisen :-(... Men då är jag jag ca i v 9 och då känns det HELT GALET att göra detta... det gör det NU också...

I går var det vår 3 årsdag... bröllopsdag alltså... iom att jag inte fått min mens än tänkte jag ta det säkra före det osäkra och göra ett gravtest. Självklar bara för att bevisa för mig själv att jag OMÖJLIGEN kan vara gravid!! Men testet i går visade 2 streck... och det betyder tydligen att jag är GRAVID...gahhh! Mannen o jag är i chock...

Vet inte om jag ska skratta eller gråta... har skrattat en hel dal och det känns som om jag börjar gråta kommer det aldrig ta slut...

Jag sitter i en sits som jag inte suttit i förr ( trots 2 barn!! ... bare with me...more to come...) Våra söner har ju varit super planerade o tillvaron var fixad - denna gång ser det lite annorlunda ut... visst vi har plats o allt MEN jag har ju för tillfället INGET jobb o skulle i dagsläget få ut noll o ingenting i FP... vi klarar oss inte på det...

Nu känns det mesta bara jobbigt och jag vill absolut inte tala om detta för någon! Vad som känns super (NOT) just nu är att vi ska på släkt träff i helgen och träffa ALLA i släkten, massor med kräftor med dricka... HUR ska jag ( som alltid dricker när det är FEST) undgå från att dricka alkohol UTAN att tala om varför... hmmm...

För att återgå till det jobbiga... Iom att jag saknar jobb känns det som en omöjlighet att genom gå en grav. till!

Vet inte hur vi ska göra - känns som tillfället är illa valt men är det anledning att ta bort ett barn?? Vill jag det??? Hur vet man vad man vill?? Vad vill HAN?? Hur löser vi detta??

Är ju redan i v6 tydligen... FANFANFAN... pisshelvete!!!

Ikea när det regnar hmmm, vi var INTE ensamma i allafall... ;) Utan barn är det en fröjd att gå där trots mycket människor!

Jag tycker synd om dem som inte kan åka barnfria till ikea, jo vist om barnen är under 1 år funkar det väl men annars har de det bättre hemma! Jag är ju ifs en sån människa som "reder mig bäst själv" - behöver inte min man för att ta ett beslut om vad som ska handlas hem ( god... vad det måste vara jobbigt att vara sån - stackars...) Så jag lämnar barnen mer än gärna hemma och shoppar själv, hellre 1 timma ensam än 3 timmar med barn när det ska shoppas...

Bli inte hysterisk nu o tro att jag inte tycker om mina barn - det gör jag ( mer vissa dagar, mindre andra dagar ;)...) men jag tycker faktikskt att det är taskigt o ta med sin 2-3 åring till ett varuhus där de inte kan röra sig fritt - det blir ju bara irritationer från föräldrarna i slutänden!

Senast jag var på Ikea så följde faktiskt älste sonen med ( han är 5 år). Jag tänkte att vi kunde ha det mysigt ihop - han hade hoppats på att få leka i Småland, men där var det fullt så besvikelsen var ENORM!! Han klarade sig dock super genom en snabis på varuhuset och vi fikade... men sen när jag skulle "mäta tyg" - o inte lite... utan ca 35 m ( lång historia...) så tröttnade han - såklart! Visst gick det men svetten rann nerför min rygg och han hitttade en ny kompis som tyckte det var en toppen idé att springa 60m lopp bland tygerna... när vi var klara med tyget gick vi snabbt till kassan där jag lovade honom glass... synd bara att glassmaskinen var trasig... försök förklara det för en trött 5-åring... inte lätt...

Så det dröjer ett tag till innan fam W. med barn åker till ikea - "jag trivs bättre själv, där jag kan titta, känna, mäta  och ta beslut själv...

Nu går vi in på slutspurten av sommaren känns det som....

Kidsen börjar på dagis denna vecka, de får en mjukstart o ska bara gå 3 eller 4 dagar - korta!

Jag har ju i nu läget inget jobba att gå till så då kan man ju göra så. Vet inte riktigt hur jag ska göra med dagis o allt, jag ser mig själv inte som "arbetslös" - usch vad jag hatar det ordet - i'm in between two jobs... eller hur ;)!!!

Snart måste det ju lösa sig...

Oj, vad tiden går fort - redan augusti... skönt på ett sätt ( rutiner, förhoppningsvis JOBB, lite svalare...) men läskigt ( ny almanacka - IGEN??!, tråkiga mörka höst kläder i butikerna, fukten och inte att förglömma MÖRKRET!!!!)

Under hösten ( usch gillar inte!) ser jag dock fram emot att:

-förstå min yngstas "prat" bättre - denna galna frustration!

-inte gå i taket (varje gång) när jag o älste sonen bråkar/hamnar i konflikt...

- JOBBA!! inte fan kan det vara så svårt att hitta ett jobb, jag bor ju i Stockholm för helvete...

- kanske, kanske börja om på en resa som jag o mannen gjort 2 ggr förr... men många frågor finns; orkar vi - eller JAG?? när känner man sig "nöjd"?

- se mer till mina egna behov ( visst låter det toppen... hahahaha...)

- boka in en tjej shoppingresa!

Så lite grejer har jag ju på G även om arbetet lyser med sin frånvaro...

Har en förmåga att fastna framför andras bloggar för att sen komma på att jag glömt att skriva i min egen... typ varje dag!!! Inte bra, måste bli bättre!

Tycker att denna sommar har varit toppen men värmen tar nästan kål på mig... jo jag vet man bara klagar - regnar det är det fel på det - o skiner solen så... MEN jag har svårt med tålamodet när det är varmt - allt går mig på nerverna för att inte tala om bröderna al Quida ( dvs mina söner). God damn vad jobbigt det är i bland, jag är varm, de likaså o minstingen vill bli BUREN - men hallåå, varsågod att klättra upp på min svettiga kropp - det hjälper jag lovar... lite sand på det så blir det perfa...

Nej, inte ska man klaga... eller jo snälla kan jag inte få göra det...  tycker om kvällen när det är någolunda svalt!

I kväll blir det snabb middag för den ska "jobba" - ja typ - jag ska klippa och slinga en kompis... hoppas det är svalare då!