Så det var inte bara jag... vår stationära dator ist...kaputt!! Och jag har inget med det att göra , hihi! JAg lovar! Datateknikern (aka. min svåger Micke) har varit här och konstaterat att så är fallet - ett virus eller liknande, vi hoppas coh ber till någon gud att alla bilder är räddade!

Det jobbiga nu är att jag mpste skriva och söka på vår bärbara... och tangenterna och jag är inte vänner - så hela tiden måste jag ändra, skriva om gahhh - arg som en varg!

Huvet är fullt av tankar - ingen vet ju än att vi ska ha en bebbe till... har inte hört ngt mer från jobbet jag sökt! Hoppas de hör av sig i BÖRJAN på nästa vecka!

Har ett till mål. Som sammankopplar mina nuvarande Tradera/Blocket beroende...hahaha... Mitt mål är detta - jag ska, för minsta möjliga peng, köpa en Bugaboo till bebisen. Jag är på god väg... har redan fyndat på tradera!! Hihihihi... i'm crazy, i know!

Jag tror att vi har bestämt oss för att behålla bebisen!  Aggghhhh... känns helt super konstigt. HAr fortfarande inget jobb... men jag lever på hoppet och planerar att lägga undan så mkt pengar som möjligt innan det är dax! Fick reda på att min kompis Carro är gravid (!!!) - jättekul, jag har ju varit lite orolig för deras skull... men nu är hon gravid! Om det går som vi hoppas kommer vi att få barn ungefär samtidigt... snurrigt...

Jag har varit på andra intervjuen på ett jobb... det som ligger i Solna, gick inte alls bra men vi får väl se när de hör av sig, kanske finns det en liten chans iallafall...

Hoppas att få svar från jobbet jag var o sökte förra veckan - ifs i SOLNA, men skulle jag få det är det ju ett tecken... eller hur ;-)!

Vet inte hur vi skulle få i hop vardagen men med en till full lön skulle det ju få lösa sig - o vad jag hoppas, hoppas att jag blir erbjuden att komma dit på en yttligare intervju!!!

Vår dator håller på att dumma sig - jag är total inkompetet när det kommer till det tekniska... funka ska det bara göra... och när dt hela tiden dyker upp xtra fönster mitti blir jag GALEN... mannen har ringt på förstärkning så vi hoppas på att Micke kommer o hjälper oss PRONTO - helst redan i kväll...

Sen är jag inne i ett Traderarus IGEN... ja, jag vet - men ibland är det toppen bud o då måste jag bara...

Beslut då... nja... i dag är det en vecka kvar till inbokat möte på Octavia, jag vill nog ha denna lilla buse i magen - jag tror att mannen vill det med (!!) Det är väl därför jag hoppas xtra mkt på detta jobb, då löser sig allt... Men vi får se, som sagt en vecka kvar...

Ber om ursäkt för att jag senaste tiden bara skrivit om "the big thing". Mitt vanliga liv pågår ju som vanligt ;-) nja något sånär i allafall.

Iom att vi inte berättat för så många så är det ganska skönt att "lufta" detta o mina tankar på webben - vet inte varför jag skriver...

Har mått så dåligt i dag, spydde fram till 11.30 - har otrolig huvudvärk ( kanske samvetet som kommer i kapp??) Vet inte hur men fick i väg mig själv på en anställninga intervju i SOLNA - mannen tycker att jag borde ringt o ändrat tid til en annan dag... men jag är inte den som låter mig bli slagen av lite migrän/svimningsanfall/kräks... nej nej... i efterhand låter detta helt galet jag vet, men jag klarade mig igenom intervjun (som var på engelska - lucky me...)  o i hissen ner så kom det... kallsvettades, saliv i massor - hur jag tog mig till bilen minns jag knappt - men fram kom jag UTAN att kräkas ( har nog inte berättat att jag har svåra problem att kräkas, som en slags fobi!) Andades som en tok vid bilen satte mig o körde till dagis för att hämta barnen - det gick det med, men inte fan var det kul! Usch, har fortfarande inte ätit sen frukost - bara druckit cola, så det jag undrar nu:

- är detta pga. graviditeten ( hoppas,hoppas INTE - har aldrig mått så här - förutom när det har varit självförvållat pga alkohol dagen innan)??

- är detta ett "straff" för att jag klagat på alla andra som "mått sååå dåligt" - i typ 9 månader??

- är det mitt "abort" samvete som kommer i kapp??

- kan jag ha varit bakis, fast jag inte druckit på 20 DAGAR??? :-)

Ja, just det beslutet... nej - vi har inte kommit fram till ngt än... jag tror vi tänker HELT olika!

Så var vi på Octaviakliniken idag!

Vet inte om vi (läs jag) blev så mkt klokare...??!! Väldigt jobbigt för mig, känns helt ofattbart att man sitter o helt avslappnat diskuterar EN MÄNNISKA... jag blir galen! 

Självklart grät jag - en miljon saker hinner man ju tänka - om jag tar 3 piller så är jag inte gravid längre... Bokade en tid den 1 sep... så vi har tills dess att besluta oss - jag tror mannen lutar åt abort, orkar inte prata nu... men jag vet att vi måste. Vill gråta, slåss och bara skrika, inte vet jag om det skulle hjälpa dock...

När jag åkte därifrån kännde jag bara - "vi gör detta NU så är det över", samtidigt som jag vill ju verkligen ha ett barn till - men inte om man är urfattig... hur ska vi lösa detta - kommer vi stå ut med varann om vi tar bort det, kommer vi att överleva om vi behåller det????

2 dagar kvar till "mötet" på Octavia kliniken... har en arbetsintervju i morgon o förhoppningvis en på torsdag!

Känner mig så kluven - vill ju såå gärna ut o jobba, tjäna normala pengar (!!) men så kommer ju detta i mellan - vet inte om jag vill ha fler barn, jag som alltid sagt att jag kan tänka mig 3 st! Usch jätte jobbigt med denne tvekan...

Har pratat med SF o kan förhoppningvis lösa FK dilemmat geom att skriva en tilfällig anställning hos honom - detta skulle självklart lösa det största problemet vi har MEN nu är jag så osäker iallafall...

Jag kramar nästan ihjäl mins söner så fort jag tänker på att de ska dela mig med yttligare en, jag vet att det är larvigt men hur hinner man med flera barn, syns alla?? Känner de sig sedda?? Gahhh... alla dessa frågor - jag har inga BRA svar...

Får se på onsdag hur långt gången jag är... vet inte riktigt vad jag hoppas på...

Har ju berättat att jag berättat för kompisen L att jag är GRAVID... I går var vi hemma hos goda vänner(M&T) o (jag) bröt ihop o berättade hur det ligger till. På ett sätt känns det skönt, de har själva 3 barn varav den minsta är snart 8 mån... M blev överlycklig.. innan han såg/hörde min reaktion! T kramade o stöttade, underbara T!!

JAg ska ringa henne efter jag har varit på Octavia nästa vecka... vet fortfarande inte om vi är närmare en lösning... men tiden tickar - o vi måste bestämma oss snart, vill ju inte få mage för att sen ta bort den/det som är innuti. Jag hade ju grav. mage i v 11 med Noah (yngst) o enl. mina beräkningar är jag ju i v 8 nästa vecka...

Är hemma m asma- Melvin, han har blvit mkt bättre men vid ansträngning så hostar han fortfarande jätte mycket!

Har tagit mig i kragen o ringt Octavia kliniken. Hon antog att det inte var bråskande o hade en tid i slutet på september...ehh - NEJ! Detta är "ganska" bråskande, jag förklarade hur det låg till så jag fick en tid på onsdag, ett sk. abortkonsultation.

Känns skönt o komma dit, kommer att göra ett VUL och prata lite - samtidigt känns det HELT GALET att jag ens ska diskutera en abort!!! Vet inte vart jag står... men jag undrar NÄR jag kommer att veta det, jag (vi) har ju inte all tid i världen. Helt plötsligt går veckorna för fort fram, önskar att jag kunde ha pausat måndagen ngra dagar så jag fick tänka!

Jag skriver mest om mig själv o mina tankar - självklart är detta ngt som jag  min man pratar o funderar om hela tiden... vi kommer inte fram till ngt dock... inte än... men vi måste ta ett beslut snart.

Får ju veta på onsdag vilken vecka jag är i - är rädd för min egen reaktion när jag är där. Vet inte om jag vill vara själv eller om mannen ska/får följa med...

Helt plötsligt känns allt botten... detta borde ju vara jättekul o spännande men just nu finns det för många frågetecken i mitt(vårt) huvud!

För mig känns det som att gick detta att lösa ekonomiskt... att jag på ngt sätt behöll min SGI, så skulle jag se på situationen på ett annat sätt!